Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1862, sida 3

wudperson i hwar lomedi; nn är man Fdungen att lata en hel grupo of beslagtade karalterer taga fram; då sprang man för att höra on Catalani, en Paganini, en Sogtler — nun mill man blott höra Gatalonier na, Faganinierna, Öle Bullarne o. s. w. Åröderna Holmes, fy stonen Delspierre, syskonen Jarzek; med mine bre duger det cj. Snart förckemma virtuojers na ide annat an varmis tiljom tjuder och orre; Här ben ryltoara violonceltijteu Servais gästar wär stad i nafta månad fall det vli altmän citerfrågan ester hans broder ellcr svsier. En dirtuos fom fpelar ensam — ceest sinaulier. Förr i werlden ffulle man afwen ha beundrat ve tvenne helt unga systonen Raczei sasom ute omordentligt tidigt utwedlade violindirtusdjer, bwilta med en märkwärdig säkerhet och färdig bet och isynnerhet salljvord ensemble utföra de swäraste konststucken på fina instrumenter, men ull — nu äro de nästan för gamla!? Både hr Fredrik oc mil Sofie äro ju komfirmerade — tanste redan för ett var år sedan, och mi ha i denna stund ibland of en konstnärinna i sina bästa ar, i virtuositetsdeundrans kulminationsperiod — 6 är! Det gör oss riktigt ondt om de små Raczekarna att de ha blifwit få ftos ra. Afwen de ha en gång warit underbarn och hänsört publiten till extas, medan de änne uppträdde fom virtnoser i fickrormat — nn äro de sköna dagarne förbi. Må wara att de ipes la bättre nu än då, när tidningarne dignade af beundran öfver deras preftationer, men det förslar ide. Publiken fan räkna regula de tri; den säger: När 6 år ger någonting obegripligt, få böråi8 år atminstone ge någonting omöjligt, annars är räkneexemplet ide riktigt — och syslonen Nacseks prestationer ligga onctti gen inom möjlighetens gränser, ehuru de höra