efterföljb — — — få att det wid anfwar ic fe må wara någon tillåtet att derifrån af mifa?. Herr Biskopens yttrande fan derföre ide gifwa stöd och gifwer det ide heller at den uppfattning, fom Jns. i Handels-Tidn. gjort fig och hwilken säkerligen många med honom stulle wilja göra jig. Ör Bistopen säger ju blott, att ingen lag förbinder proften att fordra utanläsning ete. och nog har H. H. Här såsom annars noga walt fina ord. Han har dermed icke nekat och fan det ide, att lag förbinder presten att fordra det funftavsanätt, hwilket innehälles uti od) bör tunna min nas genom den Lindblomska katekesen. Det al: draminsta maste presten fordra och är dertill genom lag förbunden, det ma nu inhämtas ges nom utanläsning eller på hwad fätt man vc Hagar. Torde det oc för en hwar, fom gör fig reda för barnens manliga satt att inhäntta knnskaper wara llart, att det, såsom en Bistop med ett frejdadt namn wid ett prertmöte för nägra är sedan (derwid Biskopen i Göteborg mar narwarande) lärer hafwa yttrat, är lika omöjligt att förojuda ett barn att läsa utantiil, fom det är förbjuda det att andas; trots alla förbud i den wagen gör det det andä; det anwänder föres trädeswis sitt minne och fan ide annat. Att presterna ide böra skyllas för andefallans det af Lindblomsta fatsfefens utantasning, torde af det redan anförda framstå sasom det oc mi fas deraf, att det ide är först, när barnen ans mäla fig till Nattvardsunderwisnings erbällons de och de sälunda i mera egentlig mening af presterne underwisas, jom de göra betantskap med Linddlomska katetesen, utan hafwa de lungt förut dels i hemmet och dels i stolan dermed gjort bekantstap, en betantskap, som i de aldra flefsta fall mäste betlagas, estersom den bestär endast i utanlasning, för få mist det tantlösa uppladdrandet of ifragawarande katekes eng få tan kallas. Stulden är säleocs här alldelce icke presternas, utom tan Jns., fom har ganska många bekantskaper bland presterna försakra, att de flefta prejsterna ide, sasom det tliswit sagdt, andefallå utanläsningen eter den fore dra, utan just der på lagga an, att catecumer nesne må med egna ord utergifwa de fannine jar, fom de tillegnat jig såwai af katetesen, fom if den dem underwisande påeften, och detta cm väl på det att de ma komma ifrån det tantlös a utanläfondet, wid hwilket de biifwit wanda dh) hwilket wäl är och alltid torde blifva i mer ller mindre män oskiljagtigt från det outmece ade förftånd, fom efter regeln atminstone på darnets ståndpunkt påträffas. Det är derföre att önsla, att de, som blunda ina röster i stränet mot utanlasning i oll nänhet och särstildt katekelcentantäsningen, mils e göra fig reda för ten sak, emot hwillerrde ippträda, att deras uppträdande ide må vara ita hufwudlöst, fom det, hwiltet ar farateric eradt uti det kända uttrycket att kafta utsdare et med badwattnet. Wedgifwa stulle man väl funna, att en och annan, fom blifwit ur: främd af de ledsamma följder, som tatefeeutanläcingen pästäs hafwa haft i en eller annan foltsfola, af idel wälmening uppträdt och uppträda mot denna utanläsning, men å andra fidan ödsakas man kanske ock medgifwa, att de icke afwa få alldeles orätt, hwilka frulta, att måns a af dem, som så ifrigt och djerst uppträda eremot, i sjelfwa werket strafwa efter att möj gen funna få bort sjelswa christendomsunder