Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1862, sida 3

fom warit posteradt der. Denna positirn förs swarade wi hela dagen, och det batieri som hade boftiutit oss under wår frammarsch, dlef troune act att draga sig tilldaka, då mi, efter att bafwa befatt stogen, tunde attackera defamma i fanten. Sednare på aft defwo wi affösta of friffa trupper, då mi förggående aftonen oc hela denna dagen warit ute i kulregnet. Tredje dagen på morgonen fortfattes åter striden, men denna dag kommo wi först fram emot fl. 3 e. m. Wi stodo i reserven och fingo order att rucka fram, då nästan alla måra trups per framför oss redan hade wåndt ryagen till. Befallning gass att storma ett batteri, fom jienz den tagit ifrån of; wi r dte fram och deptoyerade under ett förfärligt cartesch-regn och gafwo en salfwa på det fiendtliga infanteriet, fom fom oss till möte, hwarefter bajonettanfall fommens derades. Fienden emottog oss med en salfwa, sädan att jag ej lunde förstå hurn nägon kunde komma lefwande derifrån. Också blef omlring en tredjedel af regementet qwar på platsen. J samma ögonblick började en af wåra batterier, fom war bakom oss, att bestjnta of i ryggen med kartescher — då war det slut med allord: ning, ingen mille lyda oh om nan med fabeln försörte att drifwa manffapet framåt, eggade det dem blott till ytterligare fitt. ÖOfmerfter löjtnanten Holmstedt, en swensk, (förut omnämnd i denna tidning) kommenderade regementet, och öfwerallt war han i den hetaste elden; med biz stolen i hand dref han flera åter from mot fis enden, men det war slutligen ej mera möjligt, att sa dem till att bålla stånd och wi mäste följa n ed strömmen för att undwika fängenfkap. (Forts.)