Helsingborgs-Posten – 27 oktober 1862, sida 3

der wåra och fiendens förposter blott woro stiljda från hwarandra genom en fiod och der de ge nast gäfwo eld på oss, hwilret naturligtwis ve swarades och jortsattes en stund; men som det blef enformigt i längden att ligga och tjufskjuta på hwarandra bakom buskar, få ropade jag dt: wer floden att jag wille tala wid den ofsicern, fom kommenderade, hwarefter mi kommo öfwer ens att ej lossa skott på hwarandra, i händelse ordres ej skulle andefalla det, i hwillet fall wi stulle underrätta hwarandra derom. Den öf werenskommielse hölls wertligen ganska ärligt, och soldaterna stodo på ywardera sidan om fos den och conderserade med hwarandra. Wid Bull Nun hade mi åter några heta dagar. Men den rlatjen är otydlig för oss sedan förra året, och äfven denna gång fingo Pantes wika för sydlandningarne. Striden was rade i trenne dagar, men första dagen anlom wår armekär förft om aftonen till platsen, då wi blott hade någon kanonad äfwensom litet tivaljör-ftrid. Andra dagen börjades det tidigt på morgonen och mår brigad fid ordres att ber sätta en skog, fom war på nägot afftånd fram för fronten. Wi hade ide gått halfwa wägen, förr än ett masqueradt batteri öppnade eld på oss på ide mera än 300 alnars afftånd, och bes strök of med kar tescher, få att Hela rotar och led tumlade öfwer ända; språngmarsch behöfde icke kommenderas, det föll af sig sjelf att springa framåt allt hwad man kunde, för att komma ur fiendens skottlinie, oc) lyckligtwis gynnade of markens beffaffenbet, få att wi inuan fort nådde en plats, der wi kunde framgå utan att wara utsatta för den fiendtliga elden. Sedan miformerat of, framryckte wi och besatte skogen, efter att hafwa kaftat undan det fiendtliga batteriet,