Helsingborgs-Posten – 22 oktober 1862, sida 1

Article Image
undanrödjas och den i 6 af gällande handels: ordning befintliga fpecifitation sa de till Handel å landet medgifna utländska waror icke borttar ges, få att enahanda waruslag, fom äro före mål för laglig handel i stad, afwen må blifwa det a landet. Föga lärer wäl någon ändamåälsenlig, landets behof motswarande handel funna förwantas, under det att endast några få, i nyssnamnde Y uppräknade waruslag af utländskt ursprung få sörsuljas och genom fmwilten regles mentering den handlande swårligen, med bafta wilja, tan urvjälja den lagliga från den olagliga wuran. Titll försaljning a landet medgifwes nemligen af utlåndska artiklar; bomulls, men ide ulls eller linnegarn; fisteredstap, men ide jagteder jordorutsredskap; twal, men ide säpa; jynalar, men ej syringar; taffe, men ide socker o. s. w. Ått Jörandring utt ja beskaffade lag: befstummeljer ar af högsta ochofwet palallao, derom av handelsföremingen, för sin del, lita så öfwertygad, fom derom, att inskrånkande reglementeringar i lagstiftningen för handel och naringar högt menligt motwerka utwecklingen af lanocts naturiiga resfurjer. — Enligt annons i dagens blad gifwer den i warfs förra Å:r omnämnde berömde Magilern vol a Mollbergs sallong nasta Fredag Lollis F5cCoct en repteentation harstades. Herr Le Tort har ve wio san sijta representation en talritare pu blit an gangen förut Herr ve Tort appladera: des lis. ig:. — DaYrdbok för Arftagare och FHörmyn: dare ut Å. GWötreft, har uyligen i bothandeln uttommtt. Saterligeu stall oenna lilla, på ett lattfattligt fatt indelade och dot tilljyllest uppe lyjanoe jundvok af den redan woaltunve suilisten wara wattommen för alla vem, hwilta intres seca sig för be redan af titeln angifna frågorna; Boten, fom saljes för ett högft buugt pris, uppe tager nemligen ve wigtiga sörandriugar, sedan förra ritsmötet, rörunde vrf, DGajwa, 2 eta mente samt wurden of Cutynvigas egendom. — Den nya konkurstagen, uf Koyngl. Meaj:t saststatto d. 18 fil Sept, men ull ej terlesnad anvejalld först med ar 1564, bar — yttrar IWerivsbladet — i alla fina Guje wuddestammelser wittuesdörd om sitt ursoprung ur det moderna vetratteljesatt fom tlarare, ont lare och framför allt menjtligare un hittills uppfattar afsurslifwets förhallanden och beho. mwulöenaren anses ide lungre sajom helt eller halft brottslig, med sörpligterse att atminstone i sex månader Hulla jur inne i cioil arrest; till faue av honom mi bereot utt wid ven inom tort tio, i wanliga fall mom twenne månader, infallande installelsedagen antingen genom fris willig uppgörclje med sina borgenärer eter och genom det j. t. twangsuckordet återseromma sitt do i oförwandladt stick. Tesja lattuaver siola utan twifwel traftigt uppmana den i trängmul staode att ofördröjugen göra jur toxiursjörttas ring. Kan ej uppgoretje sie, mafte boet ffönd Jumt teulijeras; deröfwer malar en of ratten förordnad person med benamning af denna myns dighets ombudaman, en custos morum dm man fa jar saga, öfwer sysslomannen, sör hwiltas nu få ofta och med stal öfweranklagade egenmättighet, tredska och langsambet ex af tehoswet högt patallad gräns salunda blifwit satt. Sons kureförfarandet i och för jig uppfattas ice langre sasom ett twiftemål hwaröjwer domas flall, uten hest entelt, jasom en samberattigad oc samticig liqdidationsatgard, att förlitna mid ett arfstiste eller en sierdbhusutredning, der rattens mellans lomst erfordras endajt i det fall och för den del, hwarom till äfwentyrs twi uppftar. Bor genar, fom försummar att å installelsedagen fig anmala, förlorar ide ensamt derföre jur rätt till utdelning of de afträdda tillgångarne; hos nom är öppet lemnadt att under tontursens fortgång i sådant afseende anmala fig och, mot ftyldigheten att gäloa foftnaden för granstningen af hans fordran, utbekomma fin del af hwad de jörut tillstadestomna borgenärerna ej redan bunnit sig emellan utdela. Wissa aftal, som galdenär nuss före toutursens början ingått och genom hwilka han till borgenärers förfang aftsadt för egendom eller gynnat någon eller nuagra på de öfriges betostnad medelst betalning eller pant, komma enligt den nya lagens beftämmelfer att återgå såsom ogiltiga. Sonsgl. Förordningen om boskillnad och om ss ÅF oo oo r;CM

22 oktober 1862, sida 1

Thumbnail