Helsingborgs-Posten – 20 oktober 1862, sida 2

modade dodsbadden ser man endast med ett allvarligt, kallt ansigte. Smärtan uttalas icke, om den också kan vara lika djup. Rdvard, näsduken är ett ,,Corpum delictus, började Schots med en viss värdighet, stolt öfver att känna till detta uttryck; den mäste vi öfverlemna till domaren. Den unge maunen satt ororlig; endast då Schotz tog handen från haus ögon och upprepade sina ord säg han på honom med så vansinnigt rullande ögon, att den gamle mannen tog elt steg tillbaka och ovilkorligt utropade: Pian är förryckt! PLat honom vara, den stackars pojken! mumlade sadren. ÅJag hade ej trott att han skulle tagit sig delså nära; men protokollet, lag upp det — det är allt sanning — jag skrifver under — jag kan besvarja det. Schotz efterkom den doendes önskan, sedan han i hemlighet hade sandt ett bud efter läkare, ty han kände förut att bonden aldrig vilie veta af lakare; han satte sig sedan vid ekbordet och skref så raskt hans tjocka oviga fingrar tillato det, ty han markte allt för val att bondens minuter voro räknade. Allt svagare blef stönandet, allt långsammare ryckningarne, en kall svett drop utför hans panna, inom kort måste han hafva andats ut. Schotz föreläste honom protokollet. Har du förstått mig, Schroter?? frågade han den döende. Denne nickade bifallande. Underskrif då!? bad Schotz. Jag kan icke, stönade den gamle. ?Sält endast tre kors, det gör detsamma, anmärkte Schotz. Jag kan icke, försäkrade den gamle.