Helsingborgs-Posten – 17 oktober 1862, sida 3

men inget ljud kom öfver hans darrande läppar. Haår har du den duk hvaruti semlan var gomd, fortfor bonden och sromtog en hvit linnenäsduk ur sin ficka. Ja, jag har sägeln fängad, fortfor han med en vildare glädje, det är hans dotters nasduk, tecknen )M. Z.7 stå tydligt deruti, Marie Zedler? heter det. Tag vara på nåsduken, den bringar honom i galgen,? och de kalla dragen förvredos i ett obehagligt grin. Sonen grep häftigt efter nåsduken och stammade: llvar har ni fått den och semlan? For Guds skulll Jag fann den på Mariannavägen, den var förgiftad och ingen annan har la2t den der än den bofven Haideläufer. O, det blir min död !? och den gamle, härdade mannen vred sig i namnlös smärta. Vid dessa ord uppgaf Edvard ett så förtvisladt och vildt skrik, att det till och med skrällde till i den gamle bondens öron ; han vred händerna, nedstörtade for fadrens fötter och ropade under den bittraste klagan : Hvad har jag eländige gjort ?? Fadren lyssnade ej härtill; hans råa sinne fann likval ett visst behag i sonens smärta. yNå ja, lugna dig, du ar gammal nog och kan ensam vara husbonde, om jag också någon gång varit felaktig,? borjade bonden tröstande och lade sin hand på sonens hufvud, men min mördare måste du bringa på schavollen, annars får jag ingen hvila i min graf. Edvard, lofva mig det! fortfor han ifrigt, då kan jag dö lugn; icke sant, du losvar mig det, och han drog sonens nedfallande hufvud till sitt bröst och såg honom så faderligen ömt i ögonen. Den unge man