öfver hans försumlighet, sick höra ett stonande från vagnen. En lang, knotig geslalt uppreste sig med största moda från den med ved lastade vagnen och sorsok!e, under det han krökte kroppen tillsammans, stiga ned. Christian såg med en slags sornojelse derpa, han trodde husbonden vara drucken, dock, denne hade knapt märkt drångens grimaser förr än han glömde sina plågor. I ett ögonblick var ban ur vagnen nere på fötterna och i nästa ogonblick smallde en så våldsam örfil på karlens öra, att denne tumlade om flera gånger. Den i stalldörren stående flickan småskrattar håråt för sig sjelf, under det att Christian knorrande som en slagen hund försvann i ett skjul. Bonden höll sig emellertid med båda händerna for magen och ropade: Margareth, hvar håller du hus ?2 Den gamla kom straxt och ropade bestört: ryin Gud, hvad år det då? Ar ni sjuk? vysjuk?l faster, det är snart ute med mig?, svarade bonden, matt och modlos cch vred sig under den häftiga smärtan. ypet är kolik?, förklarade sastern; lägg er, jag skall straxt koka kamomillthe och varma en cervielte, ni tror icke, kusin hvad det gjor: mig gamla godt. npej, låt det vara, med mig är det förbi! blef svaret. ckicka efter Schotz och länsmannen ! yvad har då händt med et? tala nu klokt om let!? började den gamla. vFörgiftad är jag, och det är ingen annan än den skojaren Haideläufer.? vpu min Gud, det är ju alldeles omöjlig! ropade sastern. yng hade redan lassat på veden, berötfade bonden långsamt, föll jag på den