blir han, och det i flere än ett hänseende; tif som oc Swerige, genom Honom, stod på hans tid högst i ärans glans. Som ett norrsken flammade han öfwer werlden och förswann åter; och det mörter fom efterträder hwarje sådant ir bloss, uteblef ide heller efter Honom. rm han bade fina fel — och hwilken menniska bar icke sädane — få skola wi derföre ide förneka hans dygder och stora krigissa förtjenster. Likasom Bonapartes sol gick ned på Moskwas slätter, få slocknade åfwen Carl 12:8 stjerna i Uträn. Frid ware sawäl öfwer den ena som den andral Märkwärdigt är det likwäl att Finland — som mest led af krigets faror, och war haärdast utsar för dess härjningar, som ofta ej blott till sista skarfwen utsögs af de ständigt ökade frigsgårderna, och fåg fina barn hungra och fina fö ner oupphörligt blöda och falla i främmande länder, utan fom flutligen, då trigslågan hejdlöst härjade dess eget land, nedtrampades af rofe giriga och mordlystna fiendtliga härar, och fuce fade en mängd af är under deras förtryck — detta Finland älskar ännu och högaktar Carl 12:s minne. Jag hörde i min ungdom ofta den finska allmogen med förtjusning omtala anefdos ter, fom närmast rörde fig tring hans egen pers jon, af hwilta jag 1812 upptecknade några, hwilfa wår torpare Kalle Pafainen på Jockas preftgård i förtroende berättade för mig efter fin farfar, hwilten såsom soldat tjenat i Carl 12:5 arms. Några år derefter, eller den 12 september 1517 erhöll jag, under mina wandringar i Da larne, af bonden Lars Kavia i byn Kroktorp (eller fom det på finska heter Rynkä) ä Järna sockens finskogar ett gammalt och gansta rart original-manustript, hwilket länge förwarats i hans rökpörte, och blifwit af inbränd röt allde