Helsingborgs-Posten – 10 oktober 1862, sida 2

Likaså villig var hon att följa med på resan som nu fortsattes till Annesley-tall. Ännu behöfde amiral Hamilton den försigtigheten att uppsöka en lagklok, som var en vän till honom, och uppfordrade honom, att medfölja och bistå dem, och, sålunda rustade, anlände en dag till Annesley-Hall. Sir Thomas var hemma och amiral Hamilton lät anmäla sig och blef naturligtvis straxt emottagen. Alla stego ur vagnen och gingo uppför den breda stentrappan. v-u gäller det, sade amiralen. Ehuru jag icke betviflar, att vi på vanligt vis kunna uppnå målet för vår resa, så komma vi dock fortare till målet genom en snabb öfverraskning. Mod, Arthur! Träd genast fram för bofven och tänk på att vi åro beredda till ditt försvar. Och nu framålll En tjenare — till all lycka var det ej Jean — ledsagade sällskapet till sir Thomas rum. I det angränsande yttre rummet uppehöll amiral Hamilton tjenaren med en fråga, hvilken han måste besvara, och i samma ögonblick öppnade Arthur dörren till sir Thomas rum och inträdde dit allena. Han lät dörren stå till hälften öppnad, så att de som stodo utanföre kunde hora hvarje ord som talades derinne. Det rum i hvilket Arthur infördes hade varit hans faders arbetsrum. Vid fönstret, midt emot dörren, satt sir Thomas. Han reste sig vid Arthurs inträdande och gick honom några steg till mötes. Arthur gick rakt fram och ställde sig så, att dagsljuset foll på honom. Onkel-Thomas,? sade. han allvarsamt — ohär är jag äter! i