åt få fom jag, ty jag fick i fiera timnar höra det för mig få oförgätligt dyrbara Swenska forår ket. Jngen har anat hwem jag är; den liberala anordaingen att man här fon resa utan pass har gjort att jag warit alldeles obefwärad. Nu mwånder jag tilldaka igen och jag har fatt uppfylld den önskan jag hyst i många år, den att få än en gång i lifwet beträda mitt fiderneslands jord. Under dessa yttranden stodo klara tårar i Prinsens ögon och det war med swarighet han beherrskade den rörelje, fom wille framdryta. Han afbröt de. öre samtaler, tog ett wänligt fars wål och begaf fig ifrån fördäcket, der samtalet obemärtt egt rum. till ex annan del of ängs sfartyget. Uuder den korta återstående delen af resan talade Prinsen med Kaptenen ombord, hwilten ide anade hwem fremlingen war. Han fråga de vm On hwen, wille weta om der fuunsya got quar af Uraniendorgs ruiner, och frågare om hwarjehanda andra lokala förhällanden på On — Omsider nadde fartyget Heljingörs hamnde resande stego i land och begafwo jig hwar på sitt hall, och bland massan af främlingar förfwann, landsflyltig från fädernejorden, den sista ättlingen of Sweriges gamla IWafasftom. — Pasfagerare å engelska eskadern. Paå indjudning af engelsta estaderus officerare fick en af wåra jurister vice håäradshöfdingen Carl Olof Brink medfölja a fregatten Galathca från Göthedorg till Christiania oc der tiltita birfwa delattig of den gastfrihet, norrmännen wisade både engelsmän oc swenskar. Ett eget förhallande är att hr Brink fo: gas hafwa den fangenstap i Norrige uns f fars far, en of Carl den tolftes Irigare, 10:ade uti, att tacka för denna lusticsa. Nämnude kris gare blef, då han wid 19 ars alder stulle tills träda jur ärfda fastighet, ryckt derifran och ine fatt uti Stendocks arme, deltog i slaget mid Helsingborg och delade fin generals öde i Jöns ningen; men praftiferade sig på något fatt ur denna fäångenstap och, fom han derwid fått luft för krigarenrket, följde han sedermera tung Carl den tolfte på taget mot Norrige och deltog i belägringen af Fredrikshald. Har blef han ge nom någon af de öfwerrumplingar, norrmännen stundom utförde mot swenstarne, tillfungar tagen och förd först till Fredritsstad och sedan till Moss, der han i många år satt fangen. Cfter tjugu års bortowaro srån fäderneslandet, fit han helbregda med undantag af nagra mine dre blessyrer, återwända hem, tillträda sin få dernetorfwa, gifta fig, skafja fig familj oc af komliigar, och uppnådde 95 urs albar; samma ålder uppnaddes — eget nog — af bade hans far ch hans fon, hwaremot sonfonen uppnådde endaj 67 år. Hade ater carolinen i stallet satt bemtga öfwer Dovrefjellet och der dela sina trigstmraters öde, att fryja ihjel, få hade följaktlign carolinens sonsons fon ide fått göra denna lustfärd. (Post. Tidn.) — Angående kappridningen mid sednafte andtbruksmötet i Christianstad meddelar 7Sfanka Zelegr. följande: J ridten deltogo une srlöjtnanten Henr. Henricsson ÅRosencrontz, f. najoren i Nordameritanst tjenft, possesjionaten Salla Nosencrantz, grefwe Carl Piper d. y. från hviftinehof och underlöjtnanten Berg v. Linde. Banan war en fjerdingswäg lång, med wallar ch grafwar, inhägnad med duböla linor. Pris erna, fom från en tridun utdelades af grof