Helsingborgs-Posten – 3 oktober 1862, sida 3

såsom en oss tillkommande rättighet, utan att belanka hwilken rik gåfwa hwarje morgon råder oss, som läter oss uppstiga i helja och krafter, från wårt läger och oförhindrade af plågor gå till wärt dagsarbete. Helsans wärde i hela deg nusträckniag känner endast den tillfrisknande. Det år honom liksom om han återwände frår en lång resa i främmande, ogåftwänliga traf ter. Glad hälsar han hwarje eljest knapt på aftadt föremål, med tårfulla ögon fer han fin fåra, åt hwilten han, och de ät honom blifw återskänfta. Pan känner sig få lått fom har han wingar och kunde swasfwa upp till de sol belysta höjderna. En vändlig tacksamhet, er djup frid fyller hans hjerta, en skön harmon. hettskar i hang själ tv från mycket jordiskt flag, från häftiga passioner och begår går han re: nad af sjufbäddens plågor. Skola de ej åters taga sitt herrawälde öfwer honom på lifwets matfnad och i def bulla? Wäl möjligt; mås hända har han dock ur tillfrisknandets örtagård, der de herrligaste blommor wära, wlockat fig en blomsterbukett att taga med fig för den vf: riga delen af sitt lif. JCAA... q E t;tt