Från mörker till lius. Eg En Berättelse af FRANS HOFFMANN. (Öfrersättning. (Forts. fr. ny 112.) Uppsyningsmannen tydde och hans mine visade så mycken hårdhet, grymhet, obarmhertighet och djefvulskhet, ant Arthur kande blodet i sina ådror stelnas till is. Omögligt! Omöjligt! sramstammade han. ?Det kan ej vara så! Jag, en slaf? Jag, en son till lord Annesley. skulie vara såld till tioårigt slafveri? Omojligi! ojligt eller ej, är det dock så, Och alt det så är, skall du snart handgripligen blifva varse, ifall det skulle falla dig in att blifva motspänstig,? sade plantageegaren med rå ton. Blott för ett vill jag varm dig. Låt akädrig det insallel kotama på dig. att väga ett försök att fly. Du skulle ofelbart blifva gripen och det sorskrackligaste straff väntar dig. Ar det icke så, Harry ?? ySå är det, herre — piskad till döds! sade uppsyningsmannen med ett helvetiskt grin, blefve icke den första gången, något dylik hände. Få ögonblick derefter höllo de af svett rykande hästarne framför ingången till plantaget och de tjeustaktige slafvarne skyndade