Helsingborgs-Posten – 29 september 1862, sida 3

gossen. ÅJas vill hoppas att du är honom tacksam för hans godhet och uppför dig väl, tills du åter fått underrättelse från mig. nja, det vill jag, sade Arthur, i det han skyggt blickade upp till sin tillkommande herre Ja, jag skall visst blifva mycket lydig och beskedlig.? ypet gläder mig att höra,? brummade plantageegaren med sin grofva basröst, som han förgäfves sökte gifva ett vänligt uttryck och fattade derpå gossen i armen. ykom nu, sade han, min vagn är redan förspänd och håller för dörren.? Arthur vågade ej sträfva emot, ehuru han fruktade för den store starke mannen, som ej hade något tilldragande i sitt väsende. Han tog afsked af kaptenen, som hviskade några lugnande ord i hans öra och lät derpå tåligt föra sig af Drummond ut på gatan. Här höll en vagn, förspånd med två hästar. Kusken satt redan på kuskbocken och såg forvänad på sin herre, då denne trädde med Arthur till vagnen. ypa gäst, Harry, sade denne med en egendomlig blinkning med ogonen till kusken, hvilken ej var någon annan än uppsyningsmannen på plantaget, och Harry förstod blinkningen, ty hans breda mun drog sig ill ett djefvulskt leende. Mr Drummond lyfte Arthur i vagnen och satte sig bredvid honom. vports ropade han och de raska, starka hästarne flögo i galopp genom Philadelphias gator. Först i det fria blef hästarnes galopp förvandladt till ett skarpt traf. Efter sex till sju timmars resa, hvilken blott en enda gång afbröts genom en kort