Helsingborgs-Posten – 29 september 1862, sida 2

tåligt ned på en stol och väntade på hans återkomst. Kaptenen gick emellertid till en stor, bredaxlad karl, som satt i en vrå af rummet och drack en flaska vin; han slog honom på axeln. Mannen vände sig om och visade ett morkt, solbrandt ansiste, hvars drag uttryckte allt annat än mildhe och godhet. Ett tjockt rödaktigt skägg leskuggade läppar och kiader och hans 0g01 blickade fram under de buskiga ögonbryen morkt och dystert. Han baren plantagegares vanliga dragt, benklader och jacka a bomullstyg och en stor panamahatt ned breda skyggen. i ySå, kapten Anderson, n här!? sade han med en djup basröst och skakade den sramråckta handen. Har ni något för nig? He? vgj mycket denna gång, mr Dummond,? svarade kaptenen, men dock något som ni kan hafva gagn af på ert plantage. Ser ni pojken der nere vid dörren. Jag kan lemna honom för ett mätiligt pris.? rSmärt, af svag växt sate Drummond, plantageegaren, sedan han måtit Arthur med en blick, som när en slagtare betraktar elt får eller en oxe, för att uppskatta dem efter deras fetma. Ången god vara, Anderson! Skall föga kunna utråtta i de första åren, kostar blott föda och inbringar ittet.? Men det skall han göra med tden,? svarade kaptenen. ?Så svag han sr ut, har han dock goda muskler och starkt ben. För ofrigt — vi kunna ju afsluta landeln pi flera år.? vätminstone på tio,? sade planageegaren veljest kan jag ej draga någon nyltaaf honom: yMycket rätt,? sade kaptenen, ni skal äfven veta alt förlänga de tio åren, kanske