Helsingborgs-Posten – 29 september 1862, sida 2

——— — nallt godt och bra, min gosse, om det är sanning, sade han. Jag skall anställa efterforskningar, så snart jag återkommit till England, och ifall du talat sanning, skall du få höra af mig. Emellertid maste du finna dig i att tillbringa nagon tid i Amerika. pysen hvad skall jag der? frågade Arthur. vjag är ju en fremling i det der landet.? rJag skall nog sorja för, att du finner en beskyddare, min son, sade kaptenen. Hys ingen fruktan. Allt skall blifva bra, om du endast är forslåndig. Sednare, som sagdt — nå ja, vi skola se. Om jag kan hjelpa dig, skall jag ej uraktlata det. Men för närvarande måste du foga dig i det, som ej står till alt ändra. Emedan kaptenen talade mycket lugnt och vanligt till honom, trodde Arthur hans försäkringar, invaggade sig i forhoppningar och insöfde sig i ljufva drömmar, på hvilka snart skulle följa ett förskräckligt uppvaknande. Luländ till Pensylvaniens kust, i Philadelphias hamn, tillsade kaptenen honom att gå med i land, der han tillsvidare skulle gifva honom en beskyddare. Arthur följde villigt. Kapten Anderson gick genom några gator och ingick slutligen med Arthur på ett vardshus. Gastrummei var uppsyldt af menniskor. Han mönstrade dem med en blick och utstötte plötsligen ett Top af öfverraskning. vÅh, der år ju den mannen, jag behofver! sade han. vänta här, min son, jag skall tala med den der mannen, alt han upptager dig i sitt hus och behandlar dig gåstvånligt. Sätt dig här — så! Jag skall straxt komma tillbaka.? Arthur, ännu i den tron att kapten Anderson hade de bästa afsigter med honom, satte sig