Helsingborgs-Posten – 29 september 1862, sida 2

mig underrättelse om, att pojken är gjord skadeslös. Med ett kallt leende lade kaptenen guldet i plånboken. Ni skall få underrättelse derom, mylord,? sade han. villvar skall jag emotlaga min frakt 20 njlär! Men icke nu! Då det blifvor mörkt.? vhlycketeratt. Klockan 42 i natt kommer jag således hit med min båtsman.? Handelu var nu afslutad. Vid pass kl. 42 om natten, då allt var lugnt och stilla i slottet, undantagandes hos sjelfva förbrytarna, och deras offer, tog Anderson emot gossen. Följande dag inspärrades han i kölrummet och en frisk bris förde den olycklige långt bort från sitt fadernesland till en sremmande verldsdels ogästvänliga kust. Då skeppet var i oppna sjön, der man ej behöfde frukta någon upptäckt, fick Arthur komma upp på däck, kläddes som en skeppspojke, och blef i det hela ej illa behandlad. Väl erhöll han understundom slag och knuffar af de råa matroserna, men kaptenen behandlade honom temligen vanligt och skyddade honom för gröfre misshandlingar. Det låg honom om hjertat att, om möjligt vore, föra pojken frisk och sund till ett slafmarknad och uppdrifva honom till högsta pris. Arthur, som omöjligen kunde ana eller misstänka detta, fattade så mycket förtroende till kaptenen, att han en dag vågade intränga i dennes hytt och bedja honom om medlidande och barmherlighet. Kapten Anderson hörde lugnt, men äfven mycket kallt på honom, utan att förändra en mine, under det att han skildrade hela vidden af sin olycka för honom.