utan mot sin bittrisle fiende och förföljare, sir Thomas, den tuvarande lord Ånnesley, och dennes kammartjenare. monsieur Jean. Nåura ogonblick blef den forskräckte gossen stående ororlig och matte med vidt uppsparrande ögon sina fiender, som å sin sida voro icke mindre sorskrackla och trodde sig se ott spoke. Monsieur Jean återvann först fattning och sinnesnarvaro. rpot ar han! ropade han och störtade som en tiger på Arthur. Gossen har flytt från skolan. Han maste göras oskadlig. vlljelp! jelp ropade Arthur med gå! stämma. Tack Francis! Hit! Radda mig från min mordare! Hjelp! Hjelp! Hjelp! Icke länge skrek han mer. Eu slag af Jean sträckte honom nästan vanmäktig till golfvet och i nästa ögonblick fördes han in i kabinettet, som gransade till sir Thomas rum och hade ingen annan inång än genom detsamma ssar, band Jean fans händer och fötter och Jade en kafvel i hans mun, så alt han ej kunde skrika och ropa på hjelp. nEu skön historia, mylord,? sade Jean, då han ätervåndt till sir Thomas, efter att två gånger hafva tillriglat dorren. Der ser vi hvad följden blifver af halfajordt arbete. Det har jag alltid förutspått! Sir Thomas — så vilja vi äfven hädanefter kalla honom, emedan han ej var den rättmätige lord Annesley — stod darrande och en djup blekhet betäckte hans kinder. nJjag rädes Ull döds, sade han med qvåfd röst. Arthur åter här, modig, lefvande, frisk, i sitt eget hus! i ySstilla, mylord! Intet ord af det slaget!? albröt honom kammartjenaren. ?Det är ert