Jag längtar efter min fader, sade han, yhan allena kan skydda mig, för min grymme onkel och straffa honom for den grymhet han visat mig. ben 2oda frun — Maria Bluot var hennes namn, hvilket Arthur sorgfalligt inpräglade i minnet — måste slutligen lata honom få sin vilja fram, men tog dock loste att han straxt efter ankomsten hem skulle skicka henne underrattelse. hvilket Arihur tacksamt lofvale. Derpa beskref han noga den väg han sknile folja, nämnde byar genom hvilka van skulle gå och låt honom derpå draga åstad med den välsignelse hon jemte några skillivg hela hennes förmogennel-—gisvit honom, samt sedan hon stoppat hans fickor falla med proviant. Med tacksamma känslor skiljdes han från Marie Blunt och begaf sig åstad med nytt, gladt mod. Han tyckte sig glad och lycklig som en kung, all anvest var forsvunnen från hans hjerta och ej det ringaste tvifvel hyste han, att han ej om nägra dagar skulle hafva uppnålt lyckans ljufva hamn, sin faders hem. Pa fjerde dagen anlande Arthur lill Annesiey-Hall och helsade med gladjestrålande blickar det stolta slottet. Han skyndade in och frågade den förste sj un:en hvar lord Annesley war. ?Naturligtvis i silt rum,? svarade mannen och måtte den trasige lille gosen med förvånande blickar. Men Arthur bekymrade sig ej vidare om honom, han visste ju besked i slottet och behufde ej fråga länge, hvar huns faders rum var belaget. Han sprang up sor trappan, ilade genom ett par rum, och sod plotsligen, förvandlad till sten, icke midt enot sin fader