Hoa förde Arthur in i stugan, lät honom sälla sig I eu gammal landstol och skyndade att sramskalla nåzgon forfriskning. Hon fråmsatte mjolk. brod ochusmor och Arthur kande sig isynnerhet underbart stärkt och uppltiskad af mjölken. Derpa tvättade den goda frun fötterna med vatten och ättika och slutligen utrymde hon sin egen sang, på det att han så beqvamt som mojligt skulle sa hvita ut efter dagens ansträngningar. Hon sjelf uojde siz med ett par bundtar hö, som hon beredde ät sig, så godt sig gora lät, till eit nattläger. Andra morgonen kände Arthur sis så stärkt, att han kunde tillfredställa den goda fruns nyfikenhet. Då hon hörde att hennes gast var son till en lord och till lord Annesley slog hon sina hander samman och kunde icke nog forundra sig. CAÅck. du kare Gud, jag har mycket vål känt din farfar ty da jag annu var en ung flicka var jag i tjenst hos mylady. Och din fader, da hette ban den lille Charley, har jag mången gang burit på mina armar, afvenså mr Thomas. Den gode Guden kar fort dig till mig, stackars barn, på det jag i rinza mån må kunna vedergalla den godhet jag njutit i din faders slott. Nu blisver du hos mig tills du sullkomlig: hemtat dig och da vill jag beskrifva för dig hvar AnnesleyHall ligger. Jag känner mycket noga vägen dit. Den goda frun grat af yladje ofver att hafva hulpit sin förre husbondes son och gjorde allt mojligt att behalla honom elt par dagar. Men då Arrhur horde att Annesley-Hall knappt låg 4 engelska mil aslagset kunde han ej langre styra sin längtan att träffa sin fader.