Helsingborgs-Posten – 22 september 1862, sida 2

Han lemnade honom efter en stund och Arthur blef qvar i ett tillstånd som han knappt förmådde dolja. Han såg sig redan fri, i sitt hem, i sin faders armar. Den stackars gossen! Han visste ej, att hans fader for längesedan var död och kunde således ej ana, att han sprang vargen rakt i gapet om det verkligen skulle lyckas honom uppnå AnnesleyHall, der han grymme onkel spelade herre och herrskare! Med oro längtade han efter aftonen, esler natten och hans hjerta klappade häftigt, då han skickades till sängs med de andra pojkarne. Ilans rorelse var så stor, att han ej kunde tillsluta ögonen. Vakande låg han der och hörde på de andras snarkande, hvilka lugnt sofvo. Mot midnatten tyckte han sig höra tysta, smygande steg i salen och reste sig upp. Arthur!? hviskade en stämma. Här ! svarade Arthur lika tyst. Godt! Stig upp! Allt är i ordning. Sagta, sazta, på det ej minsta buller måtte förråda honom, smog sig Arthur ur sangen och kastade hastigt kladerna på sig. Skorna tog han i handen. Kom nu! hviskade George. Arthur trefvade sig frami mörkret till honom. George forde honom forsigtigt ur salen till korridoren, ned for trappan och ut på gården. Ilastigi ilade dv begge öfver gården till jerngallret. George oppnade det medelst en nyckel och släppte Arthur ut. Spring nu allt hvad du kan, sade han. Ilall dig på raka vagen, alltid till höger, tills du kommer ull en by. Tredje huset, venster hand, är min faders boning, bulta på