inträdesafgiften är obetydlig och de kåra barnen kosta år ut, år in mycket penningar. Man får med vår sysselsattning surt fortjena sitt bröd.? ?Hycklare!? tänkte mylord. Dbu stoppar penningarne i din ficka och lifnarer pojkarne med spartansk soppa. Man ser på dem huru vål de må. Han aklade sig likvål att låta skolmästaren ana sina tankar, utan gjorde endast en axelrycknins. Gå ni forut, sade han. Mr Walter sorde honom genom åtskilliga små rum och kamrar. Ösverallt såg man tecken till fattigdom och vårdslöshet. Igossarnes rum stodo sängar med smutsiza täcken och ofverdrag. I boningsrummet fann man hvarken ordning eller renlighet — skolan var i alla hänseenden en raklg vistelseort. Jag skall kanhända öfverlemna en skyddsling at er,? sade sir Thomas, då man slutat vandringen genom våningen. Huru mycket skall årligen betalas ? Hundra pund, ers nåd, är afgiften, det är visst icke för dyrt.? Spetsbof!? tänkte sir Thomas åter. Du foder dem ej med annat än potatis och hafremjöl och stoppar åtminstone ältatio af de hundra i din egen ficka. vGodtt sade han högt. Ni skall få höra af mig.? Efter dessa ord aflägsnade han sig, steg åter till häst och red med Jean tillbaka till Eunisloe. vDet passar förträffligt, sade han under vägen. MrEWalter är otvifvelaktigt en genomdrifven skurk och skall för pengar göra allt