Jag skall straxt föra nådig herrn till honom, svarade frun med en djup, meu tvungen nigning. Min man skall kanua sig mycket ärad af besotet! Hou tillslöt dörren och gick förut. Sir Thomas foljde och blef införd i en sal som efter all sannolikhet tjenade till skolrum. Ett antal af tretton eller fjorton gossar voro der församlade och just i begrepp att fortara en oappelitlig soppa, hvilken en mager man, med buskiga ogonbryn, hårda drag och skelande ögon utmätte med en soppskäl ur en stor jerngryta. Hvar och en erhöll sin portion på en lertalrik och fortärde den sedan med tillhjelp af en tennsked, med stor hunger. Samtliga gossarne sägo eländiga och olyckliga ut, alla voro bleka, dåligt klädda, och hade en sorgsen, nedslagen uppsyn. Den magre mannen, som utdelade soppan, betraktade dem med skygga blickar. rpet är er sädan man jag behofver, tänkte sir Thomas vid sis sjelf. Skolan är alldeles passande för Arthur. Nu var scqputdelningen slut och med krypande ödmjikhet narmade sig mannen den besökande br alt helsa honom med en djup bugning. pMed hvem har jag äran....? frågade han med en skarp, hväsande stämma. nqag önskar få vara obekant, svarade sir Thomas hogmodigt. Ni är utan tvifvel mr Waler?? n7ill er tjenst, sir!? yN-äå väl, så visa mig huru er skola är inrättad. Efter befallning, sir! Men jag må säga eder förut, alt ni skall finna allt mycket enkelt. Vi kunna ej drifva någon lyx här — j