Helsingborgs-Posten – 15 september 1862, sida 2

blef i obestridlig besittning af sin döde broders stora egendomar, ty ingen tviflade på, all den unge Arthur verkligen var död. Den gamle Francis hade ju sett dudsattesten och låkarnes skriftliga villnesmäl. Saken var alltså bevisad: man måste Ingna sig. Några dagar sednare lemnade sir Thomas AnnesleyHail for att återvända till Lovel-Castie och tog den gamle Francis med. Han visade honom direktör Browns bref och uppfordrade honom slutligen, för att skingra den sista misstanken, att resa till Bradford och der sjelf öfvertyga sig om förhållanderna. Den gamle trogne tjenaren reste verkligen dit och fick ur direktörens egen mun höra huru Arthur blifvit sjukare och sjukare och slutligen dolt. Direktoren underlat ej alt beromma sir Thomas amsora och ehuru don gamle Francis ännu alltjemt skakade hufvudet, måste han dock tro fakta och begifva sig till Annesley-llall. Dagen efter hans ankomst uppträdde den nye lordens kammartjenare och förkunnade i sin herres namn, att alla tjenare, samt och synnerligen, skulle utrymma slottet. Åt hvar och en betaltes dess fulla årslön. Och nu hade han i ett enda slag befriat sig från en hop besvärliga villnen, som förr eiler sednare kunde blifva skadliga för honom. Nu återstod ej annat än alt på bästa vis förfoga öfver sängen och så sakert dölja honom, att hans verkliga namn och rang för alltid mätte fordoljas för verlden. Knuten var ej svår att lösa och den listige kammartrjenaren hade redan träffat sina anordningar.