dagar sednare kom en ryttare med ett ilbud från Ånnesley-Hall, som kallade honom till lordens dodssaper, hvilken före sin dod ännu en gång ville se brodern. Sir Thomas skyndade till Annesley-Hall. Då han kom dit, hade lorden redan dott af en hastig slagattack. Det oaktadt blef sir Thomas qvar på slottet, för att bevista begrafningen, och knappt var den själlösa kroppen nedsankt i det Annesleyska grafkoret, förr än en ny olyckshandalse förspordes. Mr Brown, direktör för pensionen i Bradsord, meddelade, i ett bref till sir Thomas, alt den lille Arthur Annesley, mot förväntan, var död. Till utseendet på det högsta bestört häröfver, kallade sir Thomas den gamle hofmästaren blee till sig och låt honom läsa mr Browns ref. Förskräckligt!? ropade den gamle mannen. rjag knappt kan tro det! Skulle här...? Ord sväfvade på hans tunga som förrådde stor misstanke mot sir Thomas, men han beherrskade sig ögonblickligen och kastade endast en betydelsefull blick på sir Thomas. Denne förstod honom. yNi år vansinnig Francis,? sade han helt lugnt. Mr Brown är en med råtta ansedd och allmänt värderad man, som aldrig skulle låta sin hand befläckas af något brott. Arthur insjuknade redan för några månader sedan, men jag uppenbarade det ej för min stackars sjuke broder, for alt ej oroa hans sista dagar. Dessutom ser ni har läkarens intyg öfver Arthurs sjukdom och den vederbörligt utfärdade dodsattesten, 1.vilka båda lågo i brefvetSå är det då sant,? sade han, i största svårmod. Äfven sonen måste vandra dit,