naden med dubbel summa. Således wilja mi förföfa, och detta är ett förföt, fom många för re oss hafwa gjort med framgång. Man beräknar hwad fom fattas för hwarje stock och inköper lika många skalp. Candi, fom bien behöfwa skälp. of Honung. Detta upplös ses i ljumt watten, hwartill något mer foder sättes, än wattnet på ett dygn tan lösa. Sedan uppkokar man sockerwattnet, jemte det deri än nu oupplösta fodret, fom under denna sista pros cess smålter, hwarefter massan, sedan den fallnat, har nära likhet med tunnsltytande honung. Detta är nu lika tjenligt till mat åt bien fom honung; härigenom hafwa wi nu kommit till fam ma punkt, fom om wi behörde mata bien, och hade dertill tillgång på honung. Matningen skall ffe i september, helst före medlet af månaden, medan bien ännu hafwa warmt nog, för att bearbeta det war hwarmed honnngscellerna skola betäckas, och tillgår fåluns da: man gifwer mycket, I a 2 stälp., om gån gen i ett större tefat, blomkrutefat, trästal eller dylikt, hwiltet insattes om aftonen och uttages om morgonen, få att inga bin genom matningen få anledning att tjala. Man tillmåter eller tillwäger förut, innan man börjar matningen, få mycket åt hwarje stock, fom man genom för regången undersötning wet att han behöfwer, id att man under och efter matningen slipper cf terse när det är nog och dermed störa oc far da biens arbeten. Hade man ide förut tilldelat hwar och en fin portion, utan toge från gemens samt förråd till alla, sa fiulle en få förmycket och en annan förlitet, i förhållande till deras styrka od) hwad de förut möjligen ega, och man wore då nödsakad att under eller efter gifnins gen öfwertyga fig derom. Detta är skadligt, ty bien, fom eljest alltid wäl laga och tillsmeta hwarje öppning med tliobwax, skulle, saknande nog wärma dertill, nu icke kunna göra detta utan finge fin boning otät och kall för hela wintren, då wärmen likwål för dem är ett hufondmwils kor; ty, ju warmare bien hafwa det om min tren, desto mindre äta de och def bättre befins na de fig. Platsen, hwarest man under matningen fröls ler kärlet, fan wara, i Dzierzonsstockar, imels lan inre och yttre bakluckorna (dörrarna), om rummet der är stort nog, då man bör höja inve luckan medelst underlagde pinnar, ja mycket från botten, att bien derunder kunna passera, såwal fom genom de twå runda hälen på fom ma lucka hwilka nu äfwen skola wara öppna, eller och omedelbart under bien och dess byggnad, innanför inre luckan, då man likwäl måste bort ffära få mydet af tafoyggnaden att kärlet der får rum; i korgkupor (wåra gamla manliga) fan man bereda rum för mattärlet på det fit: tet, att man sätter en liten kraas under kupan, hwilken, då man upphört med matningen, Åter bör borttagas, få att bien under wintren idee mellan botten och fin byggnad få ett tomrum, som gör deras wintersate kallt. Man gifwer hwarje afton, ifrån det man med matningen börjat, tills de fått det man ämnar dem, och bien skola förwånande fort uppdraga hwad de få och magazinera det lika wäl. fom när de tar ga det ur naturen. Uppfyllas dessa föreskrifter riktigt, fan man, hwad bien beträffar, gå wiutren lugnt till mör tes och hoppas att äfwen följande år ega bin. 3. Forshell. or — z-— — — — —