— viljolös. Arthur lyssnade till namnet John och gaf på frågor sådana svar hans plågoande begärde af honom. Dagligen anställde Jean en slags examen med honom, och Arthur måste lata det val behaga sig, emedan han annars ej erholl något att äta eller driicka. hvad heter du?? llydde städse den första frågan Jean ställde tiill honom och Arthur svurade alltid som dett blifvit inlardt honom: vJohn Smith.? . yhvar är din far? Han är död.? Hvad var han? ngn stackars dagsarbetare.? yesfver din moder ännu? Ja. nyvad föder hon sig af? njjon tvättar och stryker för rikt folk.? psjvarsör har du lemnat henne ?? mpmedan hon var for fattig alt föda mig.? Godt, afslot Jean vanligen förhöret, — ndu år en laraktig papegoja och tar dig nog fram i verlden! Veckor och månader sorgingo, utan alt Arthur såg något annat ansigte än den hiertlose fångvaktarens. Den oupphörliga en samheten verkade förlamande på hans själ och den fuktiga fängeseluften tärde på hans helsa. Hans förra blomstrande ansigte hade nu småningom antagit en sjuklig, gulaktig blekhet. Han var nu blott en skugga af sitt förra jag, och äfven hans tankar började sorvirras. Det hände ibland att han verkligen tvislade om han var son till till en rik och förnäm man. Han hade nästan glömt det förflutna och byggde ingen förhoppning på framtiden. För Jean kände han fruktan och