Helsingborgs-Posten – 10 september 1862, sida 1

medelst förl, fyllda med gasformiga ämnen fom tillwerkas under wattnet, från fjös eller Gafö bottnen upptaga sjunket gods. Den Polska agitatione. Aftonbla detmeds delar ur polska tidningar, fom utgifwas i Par tis, en adref från polska ungdomen till den iwvenffa, hwari man återfinner yttringar af den agitation, hwilken sedan många år tillbas få obewefligt drifwes af Polens patrioter mot Nyssland, och hwilken i sednare tider antagit större kraft och dimensioner. Adressen har afs gifwiis med anledning af Puliawafesten, åt hwilken polackerne, af lätt begripliga orsaker söka gifwa karakteren af en mot Ryssland des monstration, hwilket dock icke war festens fyfte om ock der låg i hemlighet en sådan känsla på bottnen af sinnena. d Den uppmaning Polens söner nu helt oförs täckt gör of, att resa of, för att återtaga och befria Finsand, etc. har blott felet att wara en förtidigt wäckt fråga, aldrahelst fom Fin land just år sysselsatt at sjelft werkställa fin befrielse i och med införandet af ett Fonttitutios nellt stalsskick. Fullföljer tyska sjelfherrskaren dessa löften, få skall han i Finiand erhålla woa trognare underfåter än i sjelfwa Rv: land. Gör han det icke; såsom wåra mwåns ner polackarne sakert antaga, då, men också först då, är det tid att tänka på en rörelse i Finland, fom skulle påkalla Swerges unders stöd. Det wore wäl oc det enda fall — såwidt wi nu fänna — fom kunde beweka Swerge att lemna fin fredliga ställning. Wäl må der wara fannt, att Ryssland för närwarande bes finner fig i ett brytningstillstånd, fom måhåns da är en tidpunkt då äfwen en swagare fiende kunde giswa den stora kolossen kännbara sår, men det Ryssland fom nu år under födelse, med wånda och smärta, det år wäl dock, förs moda wi, ett ciwiliseradt, frisinnadt Nyssland. Och så underligt funna händelserna wända sig, att wi en gång kunna blifwa wänner med detta samma Nyssland, hwars blotta namn hittills brånnt på wår tunga. Ait angripa ett foslf — hade man oc dere till ärft bitter fiendskap — som år stadt i ett sädant unvecdlingszarbete, wore bådelt, och frukterna af försöket blefwe endast barbariets bewarande ännu en tid. Uprpmaningen till of att befria Finland in: nebår äfwen något oongenämt från den fyns punften, art der är fråga om en familjaffär i hwilken wi ej gerna fe främmande inblands ning. Wi funna ide beller förbise, att iu Finland bar för wåra polska wånner lika lic let intresse som Swerge: det är Polen, som år deras allt. Allt annat äger för dem blott bes tydelsen såsom medel. Bältre hade warit att öppet uttala detta. Bätire hade wari: att den polskårs. k. ungdoe men öppet till den swenska sagt; IF ären locklige; i han med råddad nationalitet och frihet gått ur striden med den ryske örnen, under det wi, Polen, som ock warit ett stort och mäktigt folk, ligga bundna i hans Flor och i dödsfamp wridande oss under hans huga. Kom oss till hjelp, ädla swenska ungdom, is nan wi förblöda, och twinga tofdjuret att släppa siit byte ! Ord i denna anda, framställda med sann wältalighet, hade warit årliga och skulle får fom fådana wäckt akining samt wårmt måns get hjerta i Swerge. Uppmaningar åter fom ide säga meningen rent ut, funna wara dir plomasiska, men äro fylande. Den fom nu blifwit nifänd lider at detta fel, oh då den sålunda ide gör werkan — vm ej motsatsen af gen åsyftade — få har den warit ett pos litiskt feldrag, hwarfor polackarne böra taga sig wäl tillwara. (H. Tidn.) — Alexauder Dumas skall efter Garidals dis sednaste företag hafwa förklarat sig emot sin gamle wän oc strifwer emot honom i fin tid ning Sndipendente (i Neapel). — — A — Stockholm. ÖArr Q ((äsks BBYÖAMAYAHAHLO Posf; enina