Helsingborgs-Posten – 8 september 1862, sida 3

ÄÅnnesley. Du skall komma i en anstalt, der du får lära mycket godt, framförallt lydnad och ödmjukhet och sedermera — förutsatt att du ej vågat motsätta dig min befallning — skall jag föra dig i en slallning och sorhållande passande till ditt låga stånd, der du ej behöfver lida nöd. Många lusende menniskor skola ej hafva det så godt som du. Men understå dig alt på minsta sätt läta förstå, alt du är någon annan an John Smith, alt du härstammar från en fornam familj — där sir Thomas teg och såg på den stackars darrande gossen med en hotande blick — då, fortfor han med en förskräcklig beslutsamhet — då må du bedja Gud på dina knä att han förbarmar sig öfver dig, ty hos mig skall du hvarken finna förbarmande eller nåd, jag skall då obarmhertigt förfölja dig, fråndraga dig hvarje slags understöd och ej förr hvila än du omkommit af hunger och elände. Kom ihåg det och akta dig, för din egen skull, alt reta min vrede och utfordra mig till hamnd. Du är helt och hållet i mitt våld för alltid och utan hopp om räddning! Drager jag min hand ifrån dig, så öppnar sig en afgrund som uppslukar dig. Vet det och tänk derpå, hvar du än må vara. Så kärt dig lifvet är, så tig och foga dig utan vidare invändningar i ditt öde! Arthur förmådde ej gifva något svar, han var tillintetgjord. Han snyftade blott och stora tårar trillade ned för hans kinder. Plötsligen sprang han upp och störtade sig till sin onkels fötter, hvilkens knä han krampaktigt omfattade. ?Onkel Thomas, nåd, barmhertighet! ropade han med en hjertslitande ton. Lemna mig fri! Låt mig återvända till min far! Aldrig