Helsingborgs-Posten – 8 september 1862, sida 2

rädda sig eller om han på något sätt skulle kunna lemna sin far någon underrättelse. Men hvem skulle han gifva detta sednare uppdrag? Der fanns ju ingen åt hvilken han kunde anförtro sig; kanske ingen utom hans onkel och dennes kammarsjenare kände till hans belagenhet och hans stamma kunde icke genomtranga de fasta, tjocka fängelsemurarne. Ilan såg ingen räddning, ingen hjelp, den stackars gossen, och ånyo brast han i gråt.