Helsingborgs-Posten – 8 september 1862, sida 2

umserande på dem, alt båda icke litet förundrades deröfver. He, John Smith, du tyckes foga dig i ditt öde, sade sir Thomas. Det ar snällt af dig, och det enda du kan göra för ditt eget bästa.? Onkel, snart skulle du icke längre kalla mig för John Smith, svarade Aribur med säkerhet i rösten. Jag fruktar dig ej mer och du skall snart ångra, att du brukat våld emot miz! Blott tålamod! Endast litet tälamod! Det fängelse, du skall bebo, blifver djupare och forskrackligare ån detta! Tälamod blott! Sir Thomas såg förvånad på sin kammarljenare. Hvad går åt gossen? sade han. Jag trodde mig finna honom upplöst i raseri och fortviflan, och han är icke allenast vid godt mod, utan hotar till och med. Pojke, har du blifvit forryckt?? Sannolikt har fruktan och ångest förvridit hans svaga hufvud, sade kammartjenaren argt. Han skall snart tala ur en annan ton.? Ja, helt säkert ur en annan ton sade Arthur, )och du, såväl som min förrädiske onkel skall darra for mig. Jag skall hämHas så snart jag är fri och ert straff skalk blifva förskräckligt! Så snart du är fri?? sade sir Thomas hånande. Och huru tänker d befria dig? Jag är verkligen nyfiken utt höra det? Min far skall befria mig, n svarade Arthur i hotande ton. Har du trott, alt han ej skall fordra mig tillbaka af dig? Skratta! Snart skall du blitva blek och darra för mig!? Huru mycket har du ej :missräknat dig, enfaldige pojke!? sade sir Thomas högt skrai