Helsingborgs-Posten – 1 september 1862, sida 3

önnu i förmiddag for att kunna vara hemma i god tid.? vJu förr, desto bättre,? svarade lord Annesley — d. v. s. om Arthur följer med. lIlIvarom icke så skulle det gora mig ondt, att så snart undvara ditt sållskap. Men pojken är så soränderlig som vinden och om han engång har fattat elt nyttigt beslut så måste vi hjelpa honom med att utfora det. Ack, der kommer ban, jag hör hans steg. Lord Annesley irrade sig ej. Några ögonblick sednare inträdde Arthur med gladjestrålande ansigte och ilade till sin onkel, mot hvilken han utsträckte begge sina händer. Sin fader aktade han knappt, han nickade blott en flyktig morgonhelsning. yNå onkel, när resa vi? sade han. Jag är färdig när som helst, ty jag är fullkomligt mått på Annesley-Hall. Du har väl ej något emot på, fader, att jag följer med onkel ? ?Nej, Arthur,? sade lord Ånnesley, Öjag gläder mig mycket öfver ditt beslut, och hoppas, att det skall hafva de bästa följder för dig. Det är således ditt allvar att följa med onkel, att blifva ordentlig och lära flitigt ? yVisserligen, pappa, jag skall med nöje göra allt, hvad onkeln begaår, svarade gossen gladt. yr-å, så må Gud välsigna dig, sade lord Annesley med lätt hjerta. Att tacka dig, min bror, räcka ej ord till. Då du sista gången var här tyckte du om mina fyra appelkastade hästar. Jag beder dig att motiaga dem, som elt litet tecken på min erkänsla.? )Ah, för mycket broder, allt för mycket,? svarade sir Thomas med bycklad blygsamhet.