Helsingborgs-Posten – 1 september 1862, sida 2

och klaga öfver mig och endast du gifver mig alltid rall. Om du nn ville blifva här. så skulle vi riktigt piska upp beltjentpacket. Visserligen. min käre Arthur, men det låter sig ej göra, emedan jag är oumbärlig hemma, svarade sir Thomas; arnat vore det om du följde med mig — det skulle behaga mig.? Mig ock, onkel, mig ock! ropade gossen och klappade gladt händerna. Har du afven hastar och vagnar? Och drifhus? Och små bössor och pistoler, som jag? Och kunna vi hos dig äfven gå på jagt för att skjuta foglar i skogen ?? Allt detta finner du hos mig och mycket mer, sade sir Thomas listigt. Men din sader skall aldrig tillåta, att dn lemnar honom och följer med mig. Det gor mig ondt, vi skulle fört ett angenämt lif tillsammans. Nn nyligen har jag ernållit ett par tama hjortar, som kunna spännas för en liten vagn. då skulle du få åka en gång, Arthur, fort — som vinden! Men din far! Det går ej och vi måste redan slå den tanken ur hagen. Hvad då! Pappa måste vilja det jag vill, och om han inte vill så frågar jag rakt inte efter honom. Jag går med dig i morgon — ja, redan i dag och ingen törs säga elt ord till mig derom! Sir Thomas skrattade ondskefullt, derför att hans offer tyektes så blindt rusa i fällan. Det gläder mig, glader mig mycket, att du en gång vill besöka mig,? sade han. Men ser du, miu gosse, utan din faders tillstånd våga vi ej. Dock, öfverlemna åt mig, att förskaffa det. Jag vill tala vid honom och det skall väl lyckas, att stämma honom till vår fördel.