Fråänhmörker till ljus. En Berättelse af FRANS HOFFMANN. (Öfversättning.) (Forts. fr. ur 99.) Arthur skakade vredgad sin knutna hand mot den stackars trådgardspojken, som emellertid hade rest sig upp och gråtande stod midt ibland ruinerna af de splittrade krukorna. pu har gjort mycket orätt, Sammy,? sade sir Thomas. Huru kunde du understå dig, all vara motspänstig mot din unge herre? Sker det ännu en gång till så blir du körd af tjensten. Anse emellertid de erhållna iåpprappen som dilt rättvisa straff.? Men herr trädgårdmästaren? — snystade pojken — har befallt mig tillse at ingen forstorde något.? Han har ingenting att befalla, då din räfte unge herre här befaller,? svarade sir Thomas strängt. Du, såväl som trädgårdsmåstaren, skall endast lyda, då Arthur bezår något. Kom ihåg det för framtiden! Och un, kare Arthur, låt oss gå till din häst.? vÅck. du käre, beskedlige, gode onkel Tommyl ropade Arthur full af glädje, då han såg alt hans onkel i så hög grad tog hans parti. Du är den bäste oukel i hela verlden och ingen annan är hälften så forståndig som du. Alla andra gräla på mig