Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1862, sida 3

nesleys hosmästare, hvilken vördnadssullt helsade sin herres broder.? vSe der, min gamle Francis,? sade sir Thomas. Ännu alltid rask som jag ser! uJa, Gudi vare tack, ers nåd, jag kan ej beklaga mig,? svarade den silfverlockige gubben. Gifve Gud att min nädige husbonde vore lika så rask; men jag fruktar att ers nåd har funnit mylord mycket förändrad?. ypet är väl ej så farligt som det ser ut, Svarade sir Thomas. Men jag suker Arthur. Hvar är han?? nJag vet verkligen ej, sir Thomas — kanske i stallet, kanske i parken, eller i drifhuset. Jag skall straxt gå och söka upp honom.? 5N-ej. nej, olverlemna det åt mig, inföll sir Thomas. Gossen mår väl bra. Hvad? nja, han är mycket rask till helsan, ers nåd ! voch huru är det eljest? En rask pojke, hoppas jag. Mild, lydig, stilla och läraktig, såsom han förut varit? — Du tigerl Francis! Hvarföre talar du ej, gubbe? yprs nåd kan ju sjelf ofvertyga sig derom?, sade hofmåstaren försigtigt. voch det säger du med en sådan besynnerlig mine,? fortfor sir Thomas. Skulle gossen verkligen urartat. Min bror har redan antydt derom, och hvad dig beträffar, min gubbe, så kan du tala öppet med mig. Pojken år på väg att blifva en odäga?? vän, änau sämre, ers nåd, en riktig ogudaktig, elak sälle, om han ej nu, då tid är, blifver hållen i tukt, sade den gamle Francis helt oppenhjertigt. ÅDå mylord en gång tillsluter ögonen, då blifver det illa för oss här på slottet, om icke den unge herrn jagar oss på porten. Seduast i går har han sön