ett vänligt och broderlig emotlagande på Annesley-Iall. I denna väntan irrade han sig ingalunda, utan blef på det hjertligaste välkomnad af sin broder. åud välsigne dig, Thomas,? sade lord Annesley och räckte båda händerna åt honom; rvbåltre infall kunde du ej fått, än alt besöka mig i min ensamhet.? vpet gläder mig att höra,? sade Thomas och skakade med hycklad vänlighet brodrens händer, under det han med förstulna blickar mönstrade dennes afmagrade gestalt, dess gråa, tunna hår och djupt insjunkna, om lidande och sjukdom vittnande matta ögon. vpu ser, Gudi lof, rask ut, Charley! Lady Ånnesley befinner sig väl också vid god helsa och den lille Arthur har visst blifvit en duktig pojke sedan mitt sista besök. vTyst, tyst, Tommy,? suckade lord Annesley, med till hälften bortvändt ansigte. fluru kan du säga, jag ser rask ut — jag. redan till hälften död, som står med ena foten I grafven? Nej, nej, Tommy, mig hjelper iagen medicin, läkarena hafva redan uppgifvit allt hopp. Se dessa magra, darrande hander! 0, Tommy, jag har väl skal, alt afundas dig din helsa.? pe-å, nå, du gifver allt för stor betydelse åt lite krasslighet, Charley,? tröstade sir Thomas med väl spelad hjertlighet. Det blifver bra genom regelbundet lefnadssätt och god skötsel. Du kan ju få allt hvad ditt hjerta önskar. Din fru ...? vFför Guds skull, tig stilla med tenne! asbröt honom lord Annesley, med en sjuklings retlighet. Du vet ju att lady Annesley har annat att göra än att bekymra sig