Helsingborgs-Posten – 25 augusti 1862, sida 2

alt hon ännu hade endast några veckor att lefva. God dag, mistr. Smilh,? sade Jean, niser alt jag icke har glömt bort er. Här är min nådige herre sir Thomas Lovel. Ert armod och er hjelploshet har väckt hans deltagande och han har för afsigt att hjelpa er.? yja, min goda fru, så forhåller det sig? infoll sir Thomas med hycklad vänskap. ?Min kammartjenare har omtalat för mig er belagenhet och jag anser det för min skyldighet alt göra något för eder.? rack, min nådige herre, ni är allt för god mot en stackars enka, svarade frun och klara tårar rullade ned från hennes bleka, aflarda kinder. Må Gud vedergälla hvad ni gör för mig! Ja, jag är mycket, mycket fattig och olycklig. Sedan min gode man dog i fjol, insjuknade jag och kunde med all flit knappt anskaffa sig det nödvändigaste till min stackars lille John. Brist och försakelse har äfven försvagat det olyckliga barnet och forstort hans helsa. Men för honom år anau hopp, då han får hattre vård än jag kunnat gifva honom. Åtmitstone tror jag det. Ack, sir Thomas, om ni ville bevisa mig en välgerring, så tag vård om den stackars gossen!? nja, det skall jag göra, och äfven om er, goda fru, vill jag draga omsorg, på det ni ej må öfveranstränga er, försäkrade sir Thomas med hyckladt deltagande. Hade ni blott förr undefrattat mig om ert tillstånd. Men ännu vilja vi hoppas är det ei för sent. Hvar är gossen jag ser honom ej ? yhjan sofver i kammaren derborta, han är alltid så trött, den stackars John,? svarade frn Smith.