rTala blott ut — jag är ej mycket betänksam, då det gäller atv bli qvitt denna svärm af fordringsegare, hvilka äro värre än blodhundar,? sade Sir Thomas. y-å då, ers nåd; lord Annesley, ers nåds bror, — har ni ej tänkt på honom ?? Sir Thomas gjorde en åtbörd af förakt. vjlan är sjuk — mer än till hälften förryckt — svarade sir Thomas, icke en enda shilling vill han gifva för att rädda mig.? vMycket sant, sir, fortfor Jean med samm: ton; han är sjuk, mycket sjuk, lakarne tr. att lord Annesley knappt kan lefva ett elle på sin hojd två år till. Om han skulle dö... rpå hvad sätt skulle ået kunna gagna mig, afbrot sir Thomas häfigt. ?Dessutom lesver hans andra hustru, Arthurs stjufmoder, och gossen är knappt 7 år gammal, frisk och sund, som en notkarna, skall han lefva långe sedan mina ben multnat i grafven. Hos min broder finnes ej någon hjelp att vänta, Jean! vjag är af andra tankar, ers nåd, svarad? kammarljenaren, ers nåd vet att lord Annesley ej lesver så val tillsammans med sin fru gemål.? Ja visst, hon ären behagsjuk verldsdame, som endast besöker baler och nöjen, utan all fråga efter sin man på Annesley-Hall. Det är rätt åt honom, den narren, hvarföre har han ej valt sig en battre soljeslagerska genom lifvet! Men hvad har han alt göra med mina peuningeangelägenheter? vkj det minsta, ers nåd,? svarade kammartjenaren, jag ville blott göra ers nåd uppmärksam derpå, att då den nådiga frun ej eger något inflytande på sin sjuke gemål, lord Annesley, det ej skulle vara svårt för