dubbla dem? Vid Gud, jag är i en svär klämma. Jean! Du maste skaffa råd! Kammartjenaren hojde på axlarne. Kan ers nåd ej låna eu summa penningar på sitt gods? frågade han. Sir Thomas skrattade bittert. rhet duger icke, sade han, hvarje sten på taket år redan pantsatt! Ingen lanar mig mer derpä. Upptänk någon annat, Jeaul Jag vet ej annat råd, sir Thomas, svarade denne. Penningar formär jag ej skalla, men om ers nåd reste utrikes ett par är, så hade ers nåd åtminstone rv så länge för sina björnar! nTrOr du att skurkarne skulle låta mig resa.? svarade Sir Thomas, hvid forsta sorsok skulle de hetsa alla polisens spårhundar på mig. Nej, derpå år ej värdt att tänka!? vh)å vet jag ej annat råd.? sade Jean, an alt ers nåd ej lemnar slottet, hit in törs ej någon polis intränga, ty engelsmannens hus är hans fastning.? vpu tror således att jag skulle tillbringa hela mitt lif som en fånge? mumlade Sir Thomas. Galenskap! Innesluten i ett fångelse eller här, forskansad bakom vallar och murar, är ett och detsamma, ty här som der vore jag ej herre öfver min frihet. Annat råd, Jean? Du är nppfinningsrik och jag måste komma ur detta bryderi, om jag ej skall förlora all lust att lefval? Vid dessa ord gick Sir Thomas upp och ned i sitt rum med en allt trare uppsyn. Jean observerade lumski hvaric hans rorelse. vJag kunde vål gifva ett annat råd,? sade han efter en paus, med dämpad slämma. vJag har endast vissa betänkligheter om ers nåd skulle vilja gå in på mitt forslag!