Från mörker till ljus. En Berättelse af FRANS HOFFMANN. (Öfversältning.) K. Den onde traktar efter ondt. En medelålders man salt forargad tillbakalutad i en beqväm och mjukt stoppad ländstol, kastande dystra blickar på en hop papper och bref, hvilka lågo framför honom på ett bord. Hans förnäma hållning antydde en man af börd. Rummet — eller caentligen en rymlig sal med höga hvälfda fönster, genom hvilka man njut af en herrlig utsigt — var smyckadt med all upptänklig lyx, som kan gora lifvet behagligt och angenämt. Oljemalningar såg man på våggarne, tjocka sidengardiner vid fönstren, persiska mattor, möbler, konstigt utskurna och försedda med dyrbara inläggningar, ofantligt stora speglar, hvilka räckte från taket med till golfvet, divaner, emmor och stolar med dyrbara sammetskuddar, marmorugnar, i hvilka sprakade en trefflig brasa — med ett ord allt som var nodigt för att göra boningen komfortabel. Mannen i ländstolen tycktes dock ej finna sig så väl. Ilans höga stolta panna rynkades i djupa fåror, ögonen sköto dystert fram under de buskiga ögonbrynen och ett drag afdjef