———— —ä— —3——R— — ädla ansigte, han förstod äfven den sorgeslöja, som plötsligt utbredde sig öfver hans ogon, och äfven han teg. Derpå efter en paus, hvarunder endast deras hjertan talat till hvarandra, upplyfie Fredrik sitt hufvud, och hans oga strålade åter ljust och gladt —, han var åter konung, herre! ussä upp, markisinna,? sade han, det anstår icke en så dygdig, förnäm dame, att knäböja för en mans fötter. Åsven ni, markis, stå upp, och låt oss veta edert beslut. Vidhåller ni er dopattest och edert entledigande vid edert sexlionde är? Eller ger ni mitt minne rått, och stannar qvar ända till edert sjuttionde år? rSirenF ropade markisen glad, jag säger som min gemål sagt: Konungen har gent emot sina undersätare alltid rätt! Sire. jag stannar qvar ända till mitt sjuttionde år! v-i uppoffrar alltså åt mig er dopattest? sire af hjertat gerna och med glädje! e-å då, offer mot offer, sade konungen leende. ÅJag har också ett lilei offer all erbjuda er. Fru markisinna, då ni från i dag är innevånare i Sanssourci, lärer ni vilja bemöda er att göra lifvet för er gemål rält angenämt och beqvamt. Jag vill ge eder ett medel dertill. Tag det der paketet, som gigger der på stolen, och bringa det till er -gemål, såsom min wmorgongåfva för eder unga hustrefnad.? Markisinnan hemtado paketet och lemnade det åt markisen. Öppna det då,? sade ko.nungen leende. Laura kastade tillbaka duken, som omshöljde paketet. Deri befann sig en samman tlagd drägt af dyrbart guldbrokat. Laura utvecklade drägten.