han då vill ledsaga eder hit. Till dess, mina herrar, lefven väl, göromål kalla mig!? Han helsade herrarne med en lätt böjning på hufvudet och skred derpå längsamt genom kammaren till sitt bibliotheksrum. Tre dagar derefter, precist på samma timme, inträdde de begge herrarne, lordmarskalk von Keith och markis dArgens, åter i konungens lilla emottagningssal. Fredrik var redan der. Han stod, stödd på sin kryckkäpp, midt i rummet, bredvid det runda bordet, hvarpå några papper lågo. Hans stora, blå ögon skädade med en pröfvande blick emot de begge herrarne, och han log, då han varseblef markisens bedröfvade och nedsiagna min, då han på dess dystra panna och i dess sorgsna ögon låste historien om de smärtor och strider, hvilka den gode markisen utstått under dessa tre dagar. Eh bien Messieurs?, sade Fredrik, helsande de begge herrarna med en nickning?, det gläder mig, att i ären så punktliga. Men i sanning, herr markisen har mycket brädtom. Posthästarna äro utan tvifvel redan beställda, som skola föra eder till Frankrike, kofferterna packade och det fattas tili afresan ingenting mer än samtycket af den grymme tyrannen, som en gång kallade sig er vän, och hvilken ni nu hjertligen hatar.? Ah Sire, ropade markisen bedröfvad, Yjag har under dessa tre dagar endast med smärta funnit att jag älskar Eders Maj:t, att jag är olycklig, om Eders Maj:t vredgas på mig. att jag icke kan uthärda den tanken, att Eders Maj:t någonsin kunde tvifla på min trohet, min kärlek.? Och i det markisen så talade, fylldes hans