Helsingborgs-Posten – 15 augusti 1862, sida 2

hvarje man tillåtet, att gifta sig efter sin egen böjelse. Konungen såg länge och ömt på honom. Jag tackar er, mylord, sade han, vni lärer mig återigen medelst edert ädla föredome att älska och högakta menniskor. Det är er värdigt att försvara frånvarande och att hafva mod motsätta er mig. Men oroa er icke. Vi vilja icke krossa markisens hjerta. Emellertid har han väl fortjent något straff for sin bakslughet, sitt hemlighetsmakeri och for sin dumhet att då han nu är gammal gifta sig och dertill med en skådespelerska. Ja, något straff har han förtjent och, vid Gud, det skall han icke undslippa?. — — — Markis dArgens hade erhållit konungens andra budskap och det hade försatt honom i största oro. Ängsligt forsökte han utforska konungens afsigter och hvad straff han ämnade honom; ty att konungen ämnade zirassa honom, det var klart som dagen. Men, hvaruti skulle detta straff bestå. Hade konungen verkligen, kännande den ångest och vedervilja, hvilka markisen erfor vid tanken på döden, sändt efter katholska prester och befallt dem komma for att gifva markisen den sista smörjelsen. Eller ämnade konungen sjelf uppföra en komedi, hvilken gick ut på en mystifikation eller ett förhånande af markisen? Markisen och hans Lanra voro ännu upptagna af dessa sunderingar, dessa tvifvel och frågor, då La Pierre, blek och förskräckt, instörtade: Herr markis! ropade han ångestfullt, Plägg er fort i sängen! Presterna komma med dodssakramentet!