olycklige man, måste ifrån dig tagen varda, och synden hos dig aftvås med kyrkans heliga olja, på det du må kunna dö och fara bort i frid. Det år kyrkan som sänder oss, kyrkan gifver den döende syndaren den sista smörjelsen, på det han, friad från synd, må kunna ingå i himlen. Motiag den, syndiga menniska, till din synds aftvående!? Och under det att den beslöjade så talade, uppkastade han täcket, hvarmed markisen var omholjd, och utgjöt en mangd olja ur: silfverkannan öfver markisens vackert med: guldbrocat broderade nattrock. Sedan ka-. stade han åter täcket öfver honom och afträdde från sängen. Det har skett, sade den beslöjade högtidligt. Du har erhållit smörjelsen och detta nadelecken skall vara dig ofelbart, om blott ännu en gnista tro finnes hos dig; en förlaning af mod för att värdigt lemna denna verlden och ingå i den andra. Kommen, mina bröder, det hela verket är sulländadt! Lätom oss stilla draga bort, och icke störa den döendes lugn.? Och med långsamma, högtidliga steg aflägsnade sig de beslöjade, och skredo allvarligt och värdigt såsom de kommit åter ut genom dörren, vid hvilken La Pierre bedjande; låg på knä. ) V. Dopsedeln. Konungen hade med sitt sällskap ålervändt till siit gemak; man hade aflagt forklädnaden, och samtalade muntert om det lilla afventyret. ) Thiebault: Sourenirs de vingt ans etc. V. 359