Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1862, sida 3

som satt vid bordet, i dag gifvit honom, säsom La Dierro tillstod för mig. voch han tror, att markisen vägrar att att komma hit, emedan han icke vill aflägga sin nattrock ? nyMlajestat, jag är ösvertygad derom.? roch jag tror alt han har rätt, herr spion Pöllnitz,? ropade konungen. ylessäis hvad hvad sägen J, misto vi icke! tå för sin nattrockssjukdom, såsom Poilunz kallar den.? vJa, sire v ropade Quintus, Thiebault och pöllnitz skrattande, ja, Ers majestät måste hafva den nåden att bota markisen.? rLordmarskalken ensam teg, och blickade tyst och allvarsam framför sig. Konungens eldblick ofverfor ett ögonblick hans ansigte, derpå vände han sig åter till de andra herrarne. rjag älskar den gode markisen alltför mycket, för att icke vilja åtminstone försöka hans botande,? sade konungen. Mig tycks, alt denna sjukdom är en dämon som man måste utdrifva med heliga medel och fromma besvärjelser, och vi vilja derföre försöka dessa medel. J erindren er ju, messieurs, huru vi förlidet år, under fromma presters dragt, utdrefvo zelotismens damon ur pastorn från llinterpommern, och gjorde honom som dittills forbannade och lastade mig, till en ganska lugn och mild man 27 vJa, sire, vi eriara oss det, ropade de tre herrarne. v-åval, vi vilja återigen anlägga våra fromma drägter och försoka, att äfven utdrifva ur markisens kropp, den dämon, som håller honom fången. Gå han alltså åter in till markisen, Pöllnitz, och sörmäl honom