Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1862, sida 3

Till Kusin Fredrik! Gamle Wän och Heders Pascha! Du gör wäl stora ögon, då Du ser, att jag skrifwet bref till Dig i Tidningarne. Men det år modernt i wåra dagar: oc Du wet ar gammalt, att jag gerna welat wara å la mode. Dessutom har det Helt nyligen handt, alt ett bref, fom jag skickat per posto, ide fommit fin egare tillhanda och säledes är för alltid fortos rådt; ty fedan man afskaffat de få fallade pos kartorna, år det en total omöjlighet an taga reda på wilsekomna bref. Nu wet Du, hwarföre Du får bref ifrån mig på Tidningswäg. — Men om detta bref kommer riktigt fram, det står till Helsingbergs poens Nedaktion och lockan. Och huruwida desse Resvective Myndigheter äro mig thy fall bewågne, det får tiden utwisa. Sed hec hactenus, fade alltid Gubben Gicero, der wil på Swenska säga: Prat å sido! Heder ocb tack för sista wistandet i Ditt hus, för all undfägnad och traklat för både kropp och sinne! Min hemresa gick som si och så. Färden från Ditt hus till Eder Gältgifvares gård git på några minuter. Men wi Hade ide wäl stadnat framför Gästgifwarens dötr, förran Skjursaren spände siaa bästar ifrän wagnen med Det härdhjertade yttrandet: alt han war hwarken skyldig eller willig att skjursa förs bi lin Gästgifwaregård. Jag föfte med demonstrationer både ur Cu clides och Kjellin art bewisa honom vrimligs heten och omöjligheten af en sädan anda och mening i skjutsförordningen. Men ban war döf för alla demonstrationer i detta fall. Han påstod, att Sfolmästaren i församlingen förs ftod denna sak bättre ån både Euclides och Kjellin, hwilka han, med respekt taladt, ide als tade Mera ån en pris jnus. Och då mannen med fin stortalighet samlade omkring oss en mängd personer med rödbrusiga oc barska ans leten och grofwa knytnäfwar, så tänkte jag: der wälder råder, tiga lagarne och stoppade i allsköns tysthet min knulna näfwe i fickan och reqvirerade annan skjurs. På den fick jag wänta inemot 3 timmar, få att jag, i stället att, efter wår kalkyl i din mjuka soffa, wara hems ma omkring fl. 8 på aftonen, ide fom hem förrän närmare midnatt, Då Du redan låg i Din goda fång, waggad i Moryhei armar, poetifft drömmande om henue, heune, så fatt jag prosaiskt blottställd för både wäder och wind, fom mot slutet af qwällen började blifs wa liffom litet upproriske. Jag fom dock oskadd och wälbehållen hem. — — — Wi hafwa snart Riksdag, k. Bror! Och detta År ett ämne, fom åtrminstone för ögon