Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1862, sida 2

EEE h——— —— B—a—aSa—Gä— — alla något, och våra rätter voro derföre osallade, vårt samtal okryddadt. Hvad menar oi, mylord, det är som fattas oss? vSiro, oss fattades ingenting, då vi hade den äran att vara i vår store konurgs sällskap,? svarade lorden. Ah, ni vill säga att det var endast mig, som någonting fattades. Nåväl, ja, jag saknade den gode gamle pratsamme markisen, med sin provencaliska liflighet och sitt sprittande snille. Ack, Pöllnitz, gå hen in till markisen och gör honom från mig och oss alla en förbindlig komplimang ocl inbjud herr markisen att genast medfölja honom hit till mig. Säg alt jag otåligt önskar markisens sällskap, och jag antar inga ursäkter, markisens måste nödvändigt genast komma hit med er. Och hör han, gif väl akt på allt, berätta mig sedan noga alltsammans. Låt nu sina harfötter löpa, monsieur, och erinra sig sjelf och markisen att jag väntar er.? Baron Pöllnitz hade sprungit upp och oaktadt sina sjuttio år, ilade han verkligen med en hares snabba fötter derifrån. vSire hviskade lordmarskalken, jag ber Eders Majestät redan på förhand on nåd för den stackars markisen. Han skall sikerligen icke komma, ty han har blifvit svårt förolämpad.? Konungen tycktes alls icke hafva hört dessa ord, utan begynte ett likgiltigt samtal med Quintus Icilius. Men midt i talet höll Han inne och förstummades, då dörren nu öppnades och baron Pöllnitz åter inträdde. Huru! ropade konungen. Han kommer utan markisen 2 vSire, sade Pöllnitz med högtidiig min, i det han framträdde gratitetiskt, sire, herr