Helsingborgs-Posten – 8 augusti 1862, sida 3

ett stort wedträ, och i det Han utropade: det der skall ni då ide hafwa, slungade han trär stycket emot en dyrbar, gammalmodig spegel från förra århundradet. Glasbitarna flögo omkring öronen på betjenterna, men till allas största förs wåning störtade ett guldregn ut öfwer golfwet. Bakom spegelbeklädanaden hade en gammal fars mor gömt en stor skatt i guldmynt, hwarom bon på fin dödsbädd hade glömt att underrätta fina arfwingar. Skatten, fom man skyndade jig att hopsamla war icke blott tillräcklig till att betala creditorerna med, intill sista skilling, us tan resten war äfwen tillräcklig till att hjelpa mannen åter i gång med sin förra werksamhet och att köpa en ny spegel. — Huru man CGochinchina prisar fin werldsgoda måltid. Seder och bruk hos Cor chinchineserna äro i många hänseenden mycket os lifa med Europeernas. Mycket som i Europa anses för brist på uppfostran hörer i Cochenchina till goda tonen. Således när man will bes wisa herrn i huset efter en måltid, att rätterna hafwa warit goda och man spisat fig mätt, gör den inbjudne gästen fig all möjlig möda att på det mest energista sätt frigöra den i hans mars ge inneslutna luft. Herrn i huset ger akt derpå med största wälbehag och wid hwart ljud som höres småler han. — Eu skarpsinnig hund. Få hundar äro ffidligare i att apportera än nevfoundlandshunden. Han tyder alltid om att ha någonting i munnen och erfar en wiss wärdighet af att bär ra fin herres saker, hwarpå följande händelfe, som nyligen tilldrog fig på en landtgård wid engelffa kusten, må tjena till exempel. En her