alt han tager en afskedad, bortlupen sransysk aklris till sin hustru, och ni kan icke hafva varit så osorskamd att hafva gjort det, utan mitt tillstånd. Har ni gjort det förklarar jag äktenskapet för ogiltigt, och ni förblifver hvad ni år och har varit — den gamle markisens mailresse. Han må betala er så mycket han vill men sitt namn fär han icke gifva er. Det tåler jag icke. Gå ni och säg till markisen, alt hans list misslyckats. an har bittert förolämpat mig, men sin afsigt skall han icke genomdrisva, han erhåller icke sitt afsked, utan blifver qvar. Gå ni Laura Cochois och säg det till markisen! Gå! Blek som elt lik, med tårar i ögonen, vacklade Laura några steg tillbaka. Konungen förblef alljemt stående och stirrade på henne med flamnande blickar. I detta ögonblick framträdde lordmarskalken, som hittills med stum och bedröfvad min stått bakom konungen, skred tält fram till markisinnan och räckte henne sin hand. Fru markisinna dArgens, sade han med klar tydlig stämma, gör mig den äran att tiltåta mig återföra er till er gemäl. Eders majestät täckes ursäkta, alt jag lemnar eder på en half timma. Men till och med vördnaden för det kungliga majestätet måste träda tillbaka för den vordnad man är skyldig damerna! Sire, Eders Majestät täckes således tillåta ?7 Men utan att afvakta denna tillåtelse, bjöd han armen åt markisinnan, som darrande stödde sig derpå, och gick med raska steg dort med henne. Konungen stod stödd på kryckkäppen och skådade efter de bortilande gestalterna. Se