Korrespondens. H:r Redaktör! Det är nu få längefedan jag Hade den äran kommunicera med Heljingborgsposten, att jag knappt minnes när det war sednast; men få har också min tid warit upptagen af andra fyssessättningar, hwarförutan här just ide warit serdeles mycket att skrifwa om. Nu börjar emellertid någon tillstymmelse till rörlighet, serdeles i agitationerna för de pågående rifsdagsmannawalen. Det är å ena sidan glädjande att förs nimma huru insigten i behofwet af en folkligare representationsform, än den närwarande, allt mer framstär och huru angelägenheten att jams mansåtta instundande ritsmöte af elementer, som ega både wilja och förmåga att kampa för de wigtiga frågor, fom der förckomma till öfwerläggning, wisar fig stor oh omfattande; men det är å andra sidan ömkligt att fe huru werksamheten för det ändamålet med ifwer motarbetas af dem, fom sätta det enskilta intresset i första mummet och tyda att det allmänna jerna må hafwa fin plats i det andra. Jag tillftår attt jag räknar mig till det först oms nämnda partiet, eller det, som önskar en repres sentationsreform, ty status quo i detta hänjeendet är för odrägligt. Så länge det warar öppnas aldrig nägon utsigt till ett werkligt fram ätstridand för wärt gamla kära fädernesland, emedan hvart och ett af de fyra ständen i första rummet abetar för sitt intresse oh emot de andras, oh få blir fällan någon enighet mid ifgörandet af för Hela samhället wigtiga frågor, viltet afzörande ofta mafte öfwerlemnas at lumpen, d. w. s. den förseglade lappen. Bors jares och bondestånden hälla dock oftast tilljamnans, när det gäller allmänwigtiga frågor, och etta länder dem till heder; men få hafwa de ice jeller några s. k. privilegier, för hwars bidejållande, Huru olämplige och mot tidsandan tridande de än äro, de stäånden behöfwa kämpa. Jå nu fe hwad den Kongl. Propositionen ifråjan kommer att innehålla. Onffligt wore att en komme att uppställa samfäldta wal såsom srincip oc på grunder som kunde gifwa den